Brännboll har jag spelat mycket i mina dar, men baseball har jag aldrig förstått mig på. Min enda relation till sporten har jag från amerikanska filmer, framför allt scener där pappor kastar boll med sina söner i trädgården.
HardBall, som gavs ut av det relativt nystartade programhuset Accolade 1985, var ett spel som gått mig helt förbi men som ständigt återkom på olika listor över de bästa sportspelen till Commodore 64. Att jag jag inte kände till det är kanske inte så konstigt, i Sverige det verkar inte ha uppmärksammats särskilt mycket ens när det var nytt.
Att sätta sig in i sportspel när man inte är bekant med grundreglerna gör det svårare att lära sig och tröskeln blir högre. Manualen är dock utförlig och där står allt man behöver veta om sporten, reglerna och funktionerna i spelet. Så med hjälp av manualen och internet kunde jag börja spela med de basala reglerna, nedan förklarade av svenska baseballförbundet:
Baseboll är ett lagspel som spelas av två lag bestående av nio aktiva spelare i varje. [...] Lagen spelar omväxlande inne och ute. Innelaget är det offensiva laget. Det är bara det offensiva laget som kan ta poäng, en poäng för varje spelare som motsols lyckats ta sig runt hela spelplanen. Utelaget är det defensiva laget och deras uppgift är att förhindra innelaget att ta sig runt alla baser genom att bränna innelagets slagmän/löpare. Byte av offensivt/defensivt lag sker när det defensiva laget har bränt tre spelare från det offensiva laget.
En match består normalt av nio inningar (slagomgångar). En inning är avslutad när båda lagen har varit offensivt lag (inne) varsin gång. Är det oavgjort efter nio inningar fortsätter matchen med en inning i taget fram till att ett lag har gjort fler poäng än motståndarlaget. En match kan därför aldrig sluta oavgjort och en match har inte heller någon tidsbegränsning.
Inte särskilt krångliga regler med andra ord. Men jag märker snabbt att det är ett avancerat spel med många funktioner man måste lära sig att behärska. Det är riktigt svårt, åtminstone för mig.
Som slagman har man olika möjligheter att slå bollen beroende på om man vill att den ska gå högt, lågt, i kanten av banan eller mitt i, vilket man avgör med joysticken. Som pitcher - det vill säga den som kastar - har man samma valmöjligheter. Spelar man inne ska man efter sitt slag avgöra om man hinner ta sig till nästa bas eller inte och som utespelare ska man fånga bollen och välja basman att kasta den till för att bränna innelagets löpare. Kastriktning avgörs även den med joysticken och här kändes det inte helt naturligt, främst då man ska dra joysticken uppåt för att kasta till andra basman, trots att denne står längre ner på spelplanen och inte ovanför.
Ytterligare funktioner är att alla spelare har olika styrkor och svagheter som man kan utnyttja genom att göra egna laguppställningar för att maximera spelarnas egenskaper. Jag har dock alltid spelat med den förinställda laguppställningen.
HardBall är ett spel jag verkligen vill lära mig. Det är otroligt bra grafik med fint animerade spelare som verkligen förstärker känslan - tänker man på att det är från 1985 blir det än mer imponerande - samt att det är genomarbetat med många spelmässiga funktioner och taktiska inslag, vilket gör att man kan växa med spelet. Men trots att jag spelar i flera timmar lyckas jag inget vidare. Om det beror på spelet eller om det bara är jag bara som är dålig vet jag inte, men jag lyckas sällan med något jag tar mig för: jag träffar sällan bollen, jag lyckas inte få godkända kast, jag har svårt för att fånga bollen och det är är inte ofta jag tar mig runt banan. När jag spelar får jag knappt några poäng alls, men av någon anledning gäller det även datorn. Dessutom tar en match väldigt lång tid att spela, som längst pågick den i en och en halv timme. Inte konstigt att man ledsnar en aning.
Trots detta kan jag inte låta bli att tycka om spelet. Det är så otroligt snyggt och grafiken är verkligen helt fantastisk. Jag har bara spelat mot datorn och jag antar att det är roligare om man är två, men det är kul mot datorn också. Med tanke på hur uppskattat det verkar vara kan det inte vara ett dåligt spel, det måste helt enkelt vara jag som är riktigt dålig. Jag önskar att jag vore bättre, men mer tid borde ge resultat på sikt och jag tror verkligen att man blir belönad om man lär sig ordentligt.
I Zzap 64! fick det 93 procent i mars 1986 med följande omdöme (min översättning): "Baseball är inte någon sport jag är särskilt intresserad av att titta på, eller spela för den delen, men det är något med HarBall som gör det lockande att göra båda. Detta har antagligen att göra med det unika tillvägagångsättet och den exeptionella grafiken".
Spelet fick genomgående goda recensioner, så även i Sverige. I det första numret av Datormagazin från maj 1986 skriver de att Hardball är ett riktigt bra spel om man gillar baseball. Men framför allt höjs grafiken och spelfunktionerna till skyarna:
Älskar du amerikansk baseboll? Då är definitivt programhuset Accolades nya spel "Hardball" något för dig. För alla oss andra -tja, snyggt att se på. Men, nää. Möjligen kanske jag sätter mig några kvällar med Hardball för att lära mig mer om denna stora amerikanska sport.
Om man istället förutsätter att vi alla älskar baseboll. Ja då har Accolade lyckats över hövan. För det här spelet är den bästa sportsimulering jag någonsin sett på 64:an. Grafiken, taktikdelen, rubbet. Commodores gamla fotbollsspel kan gå och dra något gammalt över sig
Något sifferbetyg fick det inte, det var inget de börjat med ännu. Som jag skrev tidigare är HardBall ett spel som ofta figurerar på olika topplister vilket man även kan se på Lemon 64 där det i skrivande stund når upp till 8 av 10 poäng.
HardBall är designat av Bob Whitehead, en av Accolades grundare. Han började sin karriär på Atari där han framför allt designade flera framgångsrika spel till atari 2600, vilka dock inte hör till de stora klassikerna. Han är därför kanske mer känd som en av grundarna till Activision där hans spel haft längre livslängd och verkligen är en del av de klassiska spelen: Boxing från 1980, Skiing från samma år och Stampede från 1981 för att nämna några.
I takt med att Commodore 64 fick större genomslag och tog över mer av marknaden ville han satsa på spel till den istället. Han fick dock inget gehör för detta varför han - tillsammans med Alan Miller som även han varit med och grundat Activision - bestämde sig för att lämna företaget och att starta Accolade istället.
Accolade kom att bli ett av de största och mest framgångsrika programhusen under en period med spel som The Train, Ace of Ace, Test Drive, Grand Prix Circuit med flera. Det blev dock bara ett spel till för Whitehead - 4th & Inches - innan hans roll som VD tog all tid i anspråk. Han lämnade spelbranschen för gått några år senare.
.JPG)
.png)
.png)
.webp)
.png)
.png)
.png)
.png)
.JPG)
.png)
.png)
.webp)
.webp)
.jpg)
.JPG)
