10th Frame (C64)

10th Frame är ett bowlingspel som utvecklades av Roger och Bruce Carver på Accolade Software och gavs ut av U.S. Gold 1986. Bruce Carver ligger även bakom spel som Beach Head och Raid Over Moscow samt Leaderbord, golfspelet som gavs ut tidigare samma år och som satte standarden för kommande golfspel. 

Jag kan avslöja det direkt, det här är ett bra spel. Man kan vara upp till åtta spelare och man kan spela matcher mot varandra eller lag i en liga, max fyra spelare i varje lag. Att spela bowling på Commodore 64 är kul om spelet heter 10th Frame.

Det tar ungefär fem minuter att ladda in spelet från kassett och efter två minuter kommer en load screen föreställande en kägla och ett klot samt spelets titel, fint komponerad och något att vila ögonen på medans man väntar. Den försvinner dock efter en minut så de sista två minuterna ser du bara skärmen som flimrar i olika färger. När spelet är laddat ska du välja hur du vill spela: liga eller vanlig match, hur många spelare samt svårighetsgrad. Det finns tre nivåer: kids, amateur och professional. Skillnaden mellan de tre nivåerna är hur känslig kontrollen är när du ska avgöra klotets hastighet och skruv.

När allt är är klart börjar det riktiga spelet. Vyn är en bowlinghall med fem banor som du ser snett ovanifrån. Din spelare står vid den mittersta med banan och käglorna rakt framför sig. Innan du kastar iväg klotet så placerar du din spelare till höger eller vänster beroende på var du vill stå när du kastar klotet, sedan trycker du och håller in joystickens knapp (släpp den inte) för att påbörja kastet. Då börjar en gul mätare att röra sig uppåt och inom ett visst markerat område på mätaren ska du släppa knappen. Ju senare du släpper den inom det markerade området desto snabbare rullar klotet.  Nu börjar den gula mätaren gå nedåt och där har du tre markeringar som avgör hur mycket skruv klotet får. Den första markeringen är utan skruv, den andra medium och den sista maximal skruv. Du kan trycka när som helst inom markeringen. Missar du någon av markeringarna hamnar klotet i rännan. Det är bra om du bestämt dig innan och visualiserat ditt kast, området för markeringarna är ganska små och man måste vara på tårna för att släppa och trycka in knappen på rätt ställe. Klotet rullar iväg och träffar förhoppningsvis några käglor. De kvarvarande käglorna lyfts upp och banan rensas från omkullkastade käglor. Nu har du ditt andra kast och därefter är det motståndarens tur. När motståndaren kastat sina kast visas poängställningen. Allt fungerar precis som vanlig bowling. 

När du väl fått ordning på kontrollerna och förstått hur man ska göra är det bara att köra. Reglerna är som sagt helt vanlig bowling: tio omgångar, du ska få ner så många käglor du kan för varje omgång och du har två kast på dig i varje omgång. Poäng efter antal käglor man får ner, en strike och de poäng du får i de två följande kasten inkluderas, en spärr och kastet efteråt inkluderas. Att spela en hel match med två spelare tar cirka 20 minuter.

Jag upplever att det här är ett väldigt välprogrammerat spel, där dina val spelar stor roll: var du placerar din spelare, hur snabbt klotet rullar samt hur mycket du skruvar. Fart och skruv korrelerar också med varandra. Hur stor roll detta betyder avgörs förstås av den nivå du spelar på. Spelar du på den lägsta nivån behöver du bara placera spelaren och sedan trycka på knappen. Men på amatör- och proffsnivå spelar det roll och proffsnivån är naturligtvis känsligare. 

Som jag redan inledningsvis skrivit tycker jag att detta är ett riktigt bra spel: grafiken är enkel men funktionell, spelaren är fint animerad. De få ljudeffekter som används är mycket realistiska, du hör klotet som rullar och käglor som slås omkull. Men det räcker för att skapa en atmosfär. Någon musik är det inte, vilket jag tycker är positivt i ett spel som det här. Manualen är bra och förklarar tydligt och enkelt hur man gör och ger även en del tips samt förklarar regler och termer. Omslaget är väldigt mycket åttiotal: en cool kille i mörka solglasögon har precis skickat iväg ett klot som i framkanten av bilden slår omkull käglorna. Glassig värre! Jag kan tänka mig att många kids attraherades av detta omslag i mitten på åttitalet, jag skulle säkerligen ha gjort det. Nu inte så mycket. 

Commodoreversionen fick överlag goda recensioner om än inte på toppnivå. Zzap!64 skrev i nummer 22 från februari 1987, att presentationen av spelet var suberb, grafiken var passande och effekterna realistiska. Recensenten kunde helhjärtat rekommendera spelet till alla som var intresserade av sporten, även om det inte gick upp till "the real thing". Sammantaget fick spelet 85 procent.

Datormagazin var en svensk tidning som fokuserade på commodoredatorer och det var denna tidningen man köpte om man ville läsa spelrecensioner. Magasinet hade sedan starten i maj 1986 kommit ut en gång i månaden och skilde sig från Zzap!64 i den bemärkelsen att man skrev om datorer med kringutrustning, programmering och annan typ av mjukvara, som ordbehandlingsprogram etc. Zzap!64 handlade uteslutande om spel. 

I nummer 2 1987 recenserar de 10th Frame och skriver att det är en riktigt kul idé, att grafiken inte är den bästa men att det inte spelar någon roll och att ljudeffekterna är riktigt bra. Spelet kostade när det gavs ut 149 kronor på kassett och 199 kronor på diskett, vilket innebär att 10the Frame är ett fullprisspel. Datormagasin har bedömt spelet i fyra kategorier, grafik, ljud, spelvärde, prisvärde där grafiken och spelvärde får fyra på deras femgradiga skala och ljudet och prisvärdet får 3, vilket ger ett sammanvägt betyg på 3,5. Lemon64 ger spelet 7,4 poäng baserat på 95 röster. 

Jag har inget minne av att jag spelade det här på åttiotalet. Däremot brukade vi faktiskt gå och bowla "the real thing" efter skolan ibland. Det fanns en bowlinghall i det lilla samhället där jag gick i mellanstadiet och det var gratis för skolungdomar. Man kom dit och en äldre herre frågade vilken klass vi gick i och skrev sedan ner det i en pärm. Den här gången var vi tre fyra killar från klassen som skulle spela. Henrik, han som jag spelade commodore 64 första gången hos, menade att vänsterhänta personer var bättre på bowling. Han var själv vänsterhänt. Vi provade ut passande skor, valde klot och gick sedan ut på banan för att spela. Jag kan inte minnas vad han hade för argument eller om han ens hade några. Någon av oss högerhänta måst dock ha opponerat oss, för nästa dag försökte han få med vår fröken, Anna-Stina hette hon, på sin linje. Hon stod framme vid tavlan och Henrik räckte upp handen: visst är vänsterhänta bättre på bowling? Tyvärr minns jag inte vad hon svarade.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

källor: mobygames.com, archive.org, lemon64.com, 

en.wikipedia.org, datormagazin nr 2 1987

skärmdumparna är hämtade från mobygames.com