Inledning

Första dataspelet var Paperboy. Eller om det var Spyhunter. Minns inte säkert men det var alla fall hemma hos Henrik som gick i min klass. Han hade en Commodore 64 och ibland samlades vi där efter skolan för att spela. Ska jag vara ärlig vet jag inte hur mycket jag egentligen spelade och hur mycket det handlade om att titta på när de andra spelade. Men jag vet att det var Paperboy den där första gången. Eller var det Spyhunter?

Men det spelar faktiskt ingen roll, för när jag tänker mer på det inser jag att varken Paperboy eller Spyhunter var de första spelen. Även om det känns så. Antagligen för att det finns en kontinuitet efter dessa, en fortsättning. Men jag hade testat att spela på en dator redan året innan. Mattias, som också gick i klassen, hade en Vic-20 och en gång var vi några som gick hem till honom. Antagligen hade han precis fått datorn och ville visa den. Jag förstod inte grejen då. Det var ett spel med en massa röda streck om jag minns rätt. Tyckte inte att det var speciellt kul.

Men inte ens det var första gången. Jag har ett äldre minne, men det är suddigt, otydligt. Jag kan inte ha varit mer än fem år. Det var i alla fall innan min mamma och pappa skilde sig och min pappa kom hem med något som han kopplade in i TV:n. Bara två streck och en fyrkantig prick. Tennis kallade min pappa det. Jag och min bror spelade. Det var ett minne som försvunnit, men när jag upptäckte Atari 2600, kom det tillbaka. Jag kände igen spelet och jag insåg att det var Pong jag och min bror spelat. Jag frågade min pappa och han bekräftade att han vid ett tillfälle i början av 1980-talet lånat hem en Atari. 

Även om jag aldrig fick någon dator eller konsol själv spelade jag mycket hemma hos mina vänner. Framför allt Commodore 64, men även Nintendo och senare Amiga. Jag gillade främst sportspel. Winter Games, Pitstop II, Decathlon, Microprose Soccer, Stunt Car Racer och Football Manager. För att nämna några.

Men jag hade som sagt aldrig någon dator själv och från att jag började på gymnasiet var det ett fritidsnöje som glömdes bort. Nästan helt och hållet i 25 år (fast inte heller det är helt sant). Sedan började de små minikonsollerna komma. NES Mini, MegaDrive Mini och Playstation Mini. Men det var inte där min spelnostalgi fanns. Vid ett tillfälle nämnde jag det när en vän och hans son var på besök. Vi pratade gamla dataspel och skillnaden på hur spelen ser ut nu och hur de såg ut när jag och min vän var små. Vi tittade på youtubklipp och jag sa att jag önskade att de skulle ge ut en Commodore 64 mini. Då sa vännens son att det fanns. Nästa dag beställde jag en. 

Och det var så de gamla spelen fann mig. Mitt intresse fortsatte och utvidgades. Jag köpte en NES mini och sedan en Raspberry Pi där jag kunde spela NES, SNES, Atari 2600, Sega Mega Drive, PlayStation och arkadspel. Det var fantastiskt att få möjlighet att testa alla spel och konsoller. 

Men det var något som skavde. Framförallt var det kontrollerna. Till Atari 2600 skulle man använda joystick, inte en joypad och de joystickar som var till theC64 mini var inte tillräckligt bra. Den rätta känslan infann sig inte och många gånger blev spelen mycket svårare att klara av med de moderna grejerna. Jag började längta efter att spela på riktigt. Med de riktiga prylarna. 

Jag köpte en Commodore 64 med bandstation och så småningom även en diskettstation. Jag köpte en Atari 2600 med joystick och paddel. En Amiga 500. Och en NES, SNES, Mega Drive, PlayStation, Intellivision. Och en del annat. Att spela på riktigt, precis som man gjorde förr, är roligare. Kan inte förklara varför, det känns bara mer på riktigt. Att ladda in ett spel på kassett till Commodore 64 gör det bättre. En mer fulländad upplevelse. 

Nu har detta stora intresse fortsatt och fördjupats under tre års tid och jag vill ta nästa steg. Jag vill skriva om spelen. Då måsta jag också spela på ett annat sätt, mer metodiskt. Och jag behöver läsa in mig.

Framför allt kommer jag att skriva om Commodore 64. Det är till den jag känner störst passion. Skriva om spelen och andra populärkulturella utryck och minnen från samma tid. Men jag kommer också att skriva om Atari 2600, Intellivision, NES, SNES, MegaDrive, PS1, PS2, X-box orginal och Amiga. Antagligen om annat också. En utgångspunkt är att jag bara ska skriva om det jag har. Jag måste ha konsolen och en fysisk kopia av spelet. Jag kommer antagligen att bryta denna regel någon gång. Men det är ändå en riktning, något att hålla fast vid. 

Men jag stannar där och välkomnar dig till denna nya blogg istället.

Välkommen till Gammelgaming - retrospel på svenska.

För fler inlägg, se innehållsförteckning