Pitstop II, utgivet av Epyx 1984, är ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna. Ett av de tidiga spelen jag körde hemma hos kompisar. Och ett av de första spelen jag körde när jag återupptäckte de gamla spelen.
Pitstop II är ett formel 1-spel med två bilar som kör mot varandra. Du kan köra mot en vän eller mot datorn. Men det handlar inte bara om att köra snabbt, du behöver också avgöra om du ska in i depån för att byta däck och tanka.
Du kan välja mellan sex olika banor som alla har en verklig förebild eller köra ett Grand Circuit, dvs att du kör alla sex banor efter varandra. Du väljer också hur många varv du vill att loppen ska vara: tre, sex eller nio. Vidare finns det tre olika svårighetsgrader: rookie, semi-pro och pro. Skillnaden mellan de olika nivåerna är framför allt hur snabbt dina däck slits och hur mycket bränsle bilen drar. Du behöver således oftare gå in i depån om du kör på högre nivå, vilket ger en extra dimension till spelets strategiska natur: fixar jag ett varv till eller ska jag gå in i depån? Hur resonerar din motståndare?
Pitstop II är ett väldigt väl genomfört spel, med bra grafik, snygg design och goda ljudeffekter. Framförallt är det motorljudet som gör sig gällande i ett allt högre tonläge ju fortare man kör. Layouten på skärmen är tydlig och har endast med det som behövs och du har god kontroll på spelet med din joystick, som du styr, gasar och bromsar med. Inga konstigheter och väldigt intuitivt. Genom att trycka på knappen använder du din turbo och bilen både accelererar snabbare och går fortare. Kontrollerna fungerar bra och svarar snabbt och korrekt på dina rörelser.
Faktum är att det var de dåliga kontrollerna till theC64 mini och maxi som fick mig att köpa en riktig Commodore 64, eftersom det inte gick att köra detta spel bra med de kontroller jag hade tillgång till. Speciellt de joystickar man fick med till theC64 mini var riktigt usla och sladdriga. Bilen gick lite som den ville och det var väldigt frustrerande. Speciellt då jag mycket väl mindes hur det var att köra när det begav sig. Således var Pitstop II ett av de första spelen jag laddade in på min riktiga C64.
Som jag redan inledningsvis slog fast är detta ett av mina favoritspel genom tiderna. Ett riktigt bra exempel på 8-bitars racing. Och redan när det kom fick det bra kritik av spelmagasinen. Det största av de engelska magasinen var Zzap! 64 som började ges ut i maj 1985 och de recenserade Pitstop II i nummer 2 i juni samma år och gav spelet 89 procent och en Sizzler. Men spelet har recenserats ytterligare ett par tillfällen i tidningen och fick 95 procent i november samma år samt 96 procent när spelet gavs ut som budgetspel av Kixx 1989. Då konstaterade man att Pitstop II fortfarande är ett av de bästa spelen man kan få till C64:an. Och jag kan bara hålla med, Pitstop II har verkligen åldrats med värdighet och håller ännu idag, nästan 40 år efter dess utgivning.
Att det är ett uppskattat spel som åldrats med värdighet visar även användarbetygen på Lemon64, ett av de största nätforumen för Commodore 64-användare, där spelet får 8,4 poäng av 10 möjliga baserat på 339 röster.
Vad mer kan man säga om Pitstop II? Det är en enorm utveckling av Pitstop I som kom året innan. Man skulle kunna tro att det gått flera år mellan utgåvorna. Jag gillar den första versionen också, den har sin opolerade charm, men framför allt är det roligt att spela för att se den stora skillnaden. Pitstop II är ett fantastiskt spel som visar retrogaming när det är som bäst.
För fler inlägg, se innehållsförteckning
,%20red%202.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar