gammelgaming: Titanic - the adventure begins... (C64)

Titanic - the adventure begins är ett text- och grafikbaserat äventyrsspel där din uppgift är att leta efter guld ombord på det sjunkna Titanic. Men först måste du få in pengar till din expedition och därefter hitta vraket.

Spelet utvecklades av R&R software 1984 för ZX Spectrum. Yes! Software konverterade det och gav ut det till Commodore 64 1986. Om det var fyndet av Titanics vrak i september 1985 som föranledde konverteringen av detta två år gamla spel kan jag förstås inte veta, men det är ju inte en osannolik tanke. En tanke som stärks av det faktum att det kom ytterligare ett spel om Titanic detta år: R.M.S. Titanic (eller Titanic: the recovery mission som det också heter).

Titanic - the adventure begins inleds som följer:

APRIL 14TH 1912. On her maiden voyage the S.S. Titanic collided with an iceberg. She sank within 3 hours with great loss of life. A fortune in GOLD also went down with the ship.
MARCH 1986. N.A.S.A satellite photos reveal possible sites of the wreck and now the gold rush is on...
CAN YOU FIND THE TITANIC'S GOLD?

Guldrushen är igång och du vill förstås vara med! Det första du ska göra är att samla in pengar till din expedition, vilket du gör med hjälp av sponsorer. Du har 15 sponsorer att välja mellan, exempelvis TV-bolag, dagstidningar etc. Du har nio veckor på dig, dvs nio drag, att hitta en sponsor. När du får ett erbjudande bestämmer du om du vill acceptera eller tacka nej för att gå vidare med ett annat erbjudande. Om du tackar nej men därefter inte får något bättre, är det inte säkert att du blir erbjuden samma summa eller något överhuvudtaget om du går tillbaka till ett företag som tidigare erbjudit dig ett avtal. Men det kan även hända att de erbjuder dig mer den här gången.

När du har pengar till expeditionen ska du göra ett antal val: dels måste du avgöra om du ska köpa det ovan nämnda satellitfotot från NASA, fotot som visar på möjliga platser för Titanics förlisning. Det kostar 70 000 pund, vilket är en tämligen stor del av de pengar du fått in till din expedition. Fördelen med att köpa fotot är att alla platser av intresse då är markerade när du ger dig ut och letar. Har du inte kartan finns inga markeringar och man får söka på måfå. Eftersom vraket ligger på olika platser varje gång du spelar, finns det klara fördelar med att köpa fotot, men det går att leta utan också. Nästa steg är att planera expeditionens längd. Mat och bränsle kostar 1500 pund om dagen så återigen är det din budget som avgör hur många dagar du har möjlighet att leta. Utöver det behöver du ha ett eller ett par reparationskit om du skulle råka ut för något och behöver reparera båten samt ett dykarteam som kan dyka efter guldet. Allt kostar och det gäller för dig att använda dina resurser på bästa sätt, för det är mycket som kan hända på vägen.

Nu är du klar för att söka efter Titanics vrak. Har du köpt en kopia av NASA:s satellitbild är som sagt alla platser av intesse enligt NASA:s karta markerade och du kan bara åka dit för att ta reda på om vraket ligger där. Du navigerar genom att trycka E, W, N eller S för East, West, North och South. Har du inte tillgång till fotot får du leta på måfå. Oavsett vilket, när du kommer till en möjlig vrakplats får du ett meddelande om vad det handlar om. Man skulle kunna likna platserna vid händelsekort i ett brädspel och det finns i stora drag fyra olika scenarion vid platserna: det finns inget av intresse, ni krockar med ett isberg, ni hittar ett vrak från andra världskriget med explosiv last som dödar ditt dykarteam eller ni hittar Titanic. Det är när du krockar med ett isberg som du måste ha tillgång till ett reparationskit. Detta kan hända flera gånger och kan du inte reparera båten sjunker den och spelet är slut. Det samma gäller om du förlorar ditt dykarteam, har du inte ett extra dykarteam eller resurser att åka tillbaka till land och anlita ett nytt, är spelet slut. Men om allt går i lås och du hittar vraket så inleds den tredje och sista fasen av spelet: sökandet efter guldet ombord på Titanic.

Väl nere i vraket ändrar spelet karaktär och blir ett klassiskt textäventyr som med ord och grafik beskriver var du är och vilka valmöjligheter du har: Du befinner dig i en korridor, i norr ser du en dörr, i söder en vägg, i väst en passage etc. Du väljer vart du ska gå genom att skriva första bokstaven i den riktning du vill ta dig. Sedan är det bara att söka igenom skeppet i jakt efter guldet. Om det nu är så bara: enligt manualen har du tre däck och mer än 460 platser att undersöka. Förutom att hitta guldet kan du även råka ut för tråkigheter. Vid min senaste expedition blev vi överfallna av en jättekrabba tre gånger och taket föll över oss i en hytt. Vi lyckades dock ta oss helskinnade ur dessa utmaningar, men när vi blev attackerade av en vithaj var det slut på det roliga och game over. Och längre än så här har jag aldrig kommit, vilket innebär att jag ännu inte hittat skatten.

På det stora hela tycker jag att Titanic - The Adventure begins... är ett trivsamt spel som man kan ta i sitt eget tempo, vilket jag uppskattar. Nackdelen är dock att det är ganska ensidigt. När man väl börjat undersöka vraket är det mest samma hela tiden: du går genom en passage, in i rum, ut genom rum och vidare i en annan passage. Beskrivningarna är mer eller mindre likadana oavsett var du är. I rummen får du beskrivet vad du ser, men sen är det inget mer att göra, inget att undersöka som exempelvis kistor eller skåp. Allt ser mer eller mindre likadant ut och det finns som sagt mer än 460 platser där guldet kan ligga. Precis som vrakplatsen är olika varje gång du spelar så ligger även guldet på olika platser. En karta kunde ha varit på sin plats, för det största problemen jag upplevde var svårigheten att lokalisera mig: var är jag, vart är jag på väg och vart har jag varit? I ett av rummen fanns det en karta på väggen man kunde titta närmare på, men den skulle man ha behövt utskriven framför sig för att navigera lättare. Det hade antagligen ökat känslan av kontroll och överblick och gjort spelupplevelsen roligare.

Men jag tycker om stämningen, tillbakalutad söndagsmeditation över en kopp kaffe medan regnet faller. Det är genomgående ett tyst spel med få ljudeffekter, undantaget What shall we do with the drunken sailor som spelas när man letar efter vraket. En usel version som med fördel kunnat lämnas därhän. När man undersöker vraket blir spelet åter igen tyst, sånär som på ett sonarljud var tionde sekund, vilket ökar den något klaustrofobiska känslan. Det är ett kusligt ljud som påminner om de inledande tonerna i Echoes från 1971 av Pink Floyd.

Det verkar inte som att spelet blivit recenserat i Zzap!64. Faktum är att den enda recensionen jag hittat är från Crash, motsvarigheten till Zzap!64 fast för Spectrumdatorer. Här skriver man bland annat att grafiken och layouten är bra och att det är roligt att spela, men att äventyret i sig är lite händelsefattigt för att man ska uppslukas av det. Spelet får i slutänden ändå 74 procent. Detta är som sagt en recension av Spectrumversionen men jag tycker att det är en bra beskrivning även av C64-versionen. På Lemon 64 får spelet 6,4 poäng baserat på 6 röster.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg var det inte detta spel jag var ute för att köpa, utan R.M.S. Titanic, vilket är ett välkänt och uppskattat spel som genomgående fått mycket höga betyg. Men jag ångrar inte att jag köpte detta. Även om det inte är ett fantastiskt spel så har det sina poänger, inte minst ett fantastiskt omslag. Och som så många andra har jag sedan barnsben varit fascinerad av Titanics öde, vilket ju sedan 1912 varit en del av vår kulturs kollektiva minne. Och detta spel är bara ytterligare ett exempel på Titanics väletablerade plats i populärkulturen. Förutom otaliga filmer och böcker är ett av mina starkaste barndomsminnen som är förknippat med Titanics förlisning Mikael Wiehes tolkning i Titanic (andraklasspassagerarens sista sång) från 1978. Jag älskade den, den var så vacker. Och sorglig.

Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en tröja, jag tänkte att havet är säkert kallt
När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in
Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten på din kind

Som jag minns det pratade vi ofta om Titanic i skräckblandad förtjusning när jag var barn. Om människor som överlevde och som fortfarande levde, om svenskar ombord, om saker man hittat. Och jag minns mycket väl nyheten när man funnit Titanics vrak. Minns att vi pratade om att bärga det och ställa ut på museum, precis som Vasaskeppet. Så blev det förstås inte, men jag har ändå varit på ett Titanicmuseum. Inte den stora utställningen som turnerat runt i välden, utan ett litet i Cobh utanför Cork på Irland. 1912 hette samhället Queenstown och var den sista hamnen som Titanic lämnade innan förlisningen. Och i väntan på att den stora utställningen kommer tillbaka till Sverige får jag nöja mig med att fortsätta leta efter skatten i detta spel. Men vithajar på 3800 meters djup?...

För fler inlägg, se innehållsförteckning