Starfire (C64)

Den intergalaktiska underrättelsetjänsten har fått information om att Exidy-fraktskepp transporterar vapen för att förinta jorden och nu är det upp till dig att förstöra dem innan de når fram. Men det är inget enkelt uppdrag eftersom fraktskeppen skyddas av taktiska stridsskepp. Du har dock fått uppdraget eftersom du är den modigaste och skickligaste piloten på din rymdbas. Dessutom är ditt skepp ett av de snabbaste i galaxen och utrustat med laserkanoner och datoriserat alarmsystem. Håll koll på radarn och förbered lasern, fienden är på väg.

När jag började den här bloggen satte jag upp en enkel regel för mig själv: att bara skriva om spel jag har en fysisk kopia av. Sedan dess har jag fortsatt skriva om spelen i min samling. Men trots att jag har många att välja mellan kan det ändå kännas lite förutsägbart ibland,  jag har ju mina preferenser. Därför lät jag slumpen avgöra den här gången.

På måfå tog jag en av mina kassetter med piratspel och satte i bandstationen, spolade en stund och laddade sedan in en turbo. Sätter tillbaka piratkassetten, trycker på pilen och sedan L och RETURN. Skärmen blir helt blå och bandet snurrar en kort stund innan det stannar och jag läser:  FOUND STARFIRE. Aldrig hört talas om konstaterar jag och trycker på space. Bandet rullar vidare en en minut eller två tills varvräknaren stannar på 201 och jag skriver RUN för att starta spelet. 

Det verkar vara ett shooter-spel, inte min favoritgenre. Men det står att det är från Epyx som brukar göra bra grejer, även om de kanske mest är kända för sina sportspel som Summer Games, Winter Games och Pitstop. Från början gjorde de framförallt strategispel och episka äventyrsspel. Det är därför de heter Epyx, en lek med det engelska ordet epic. Men det är även de som ligger bakom Impossible Mission och Jumpman. Skjutspel är de dock inte kända för, visste inte ens att de gjort något.

Star Fire är ett first-person-shooter från 1983 som hämtat mycket inspiration från Stjärnornas Krig. Det bygger på ett arkadspel med samma namn från 1978 utvecklat av det amerikanska företaget Exidy och precis som alla arkadspel handlar det om att komma så långt som möjligt, att jaga high score. 

Fiendeskeppen ser ut som TIE Fighters, rymdimperiets stridsskepp i Star Wars från 1977, men i tre olika färger (blå, grön och röd) där varje färg ger olika poäng när du skjuter ner dem (10-40). Du ska även skjuta de större fraktskeppen, dvs Exidyskeppen som fraktar vapen för att förinta jorden. De ger 50 poäng. Man behöver uppnå i ett visst antal poäng för att få mer bränsle, vilket du behöver för att ta dig vidare till nästa nivå. Inledningsvis är det ganska lugnt men ju längre man kommer desto fler stridsskepp kommer det emot dig. Det handlar dock inte om något shoot-em-up, åtminstone inte inledningsvis, utan man siktar och skjuter ett skepp i taget vilket man också har tid till. Jag lyckades komma till nivå 3 tre som längst den här gången, det finns 16 nivåer. 

Det är några saker som slår mig när jag börjar spela: det här är ju bra, snyggt gjort och kul att spela. Men framför allt slås jag av grafiken och ljudbilden, stjärnorna som susar förbi och stridsskeppen du ska skjuta ner med din laser. Känslan som skapas av ett suggestivt bakgrundsbrus och de dova explosionerna. Som att åka i tomheten. För att vara från 1983 är jag är riktigt imponerad. 

Men jag verkar vara relativt ensam om denna åsikt. I det andra numret av Zzap!64 från juni 1985 recenseras spelet då det släppts på nytt i en utgåva tillsammans med ännu en konvertering av ett Exidysspel, Fire One. Båda är då redan två år gamla och utvecklingen har gått enormt fort i takt med att spelutvecklarna lärt sig att utnyttja 64:ans kapacitet. Enligt Zzap!64 är det nostalgiskt att spela en stund men skriver vidare att man tröttnar ganska snabbt. Utgåven med Starfire och Fire One får 22 procent, men jag tror priset på tio pund sänker betyget en del. Man anser helt enkelt att det är för mycket för så gamla spel. På Lemon64 får det bara 4,58 poäng, vilket jag tycker är i lägsta laget. Min uppfattning är att det är betydligt bättre än så, en sjua skulle jag ge det i betyg. Jag spelade i och för sig inte så länge och jag kan tänka mig att det blir lite ensidigt i längden. Men jag gillar ändå Starfire, speciellt den suggestiva stämningen. Det här är helt klart ett spel som jag kommer att ladda in igen. Och då ska jag ta mig längre än till nivå 3.

För fler inlägg, se innehållsförteckning