Star Wars (C64)

Den 25 maj 1977 hade Star Wars premiär och blev en enorm succé världen över. Den hade kostat 11 miljoner dollar att göra (lågbudget med amerikanska mått) men spelade in närmare 800 miljoner. När man räknar med inflation är det den fjärde mest inkomstbringande filmen i historien efter Borta med Vinden (1939), Titanic (1997) och Avatar (2009). I Sverige hade den premiär 16 december samma år, recensionerna var blandade men ingen översvallande. I Dagens Nyheter skrev man att filmen var en "en underlig blandning av lekfullhet och idiotiskt underhållningsvåld, utan riktig stil och styrsel" medan man i Svenska Dagbladet menade att filmen var "årets fenomen på filmhimlen" men om den skulle stanna i minnet längre än till nästa publikrekord var mer osäkert. 46 år senare vet vi alla svaret på den frågan.

Atari fick licensen att göra arkadspelet Star Wars och Domark konverterade det till Commodore 64 1983. Det är ett shooter-spel i förstapersonsperspektiv där du axlar rollen som Luke Skywalker när han med sin X-Wing ska förinta dödsstjärnan. 

Spelet har tre sekvenser. Den första utspelar sig i yttre rymden (deep space) där du ska skjuta ner imperiets TIE-fighters för att komma vidare till dödsstjärnan. I den andra ska du ta dig igenom dödsstjärnans första försvar bestående av kanonförsedda torn som beskjuter dig innan du slutligen når fram till "kanalen" som leder fram till ventilen du måste träffa för att förinta dödsstjärnan. Lyckas du får du se den explodera med färgade cirklar som sprider sig likt ringar på vattnet. Det påminner en hel del om de tidiga skärmsläckarna. I de efterföljande nivåerna upprepas sekvenserna med mindre variationer och intensivare anfall. 

Spelet går fort att ladda in från kassett, knappt fem minuter. Efter cirka två kommer en loading screen med Luke Skywalker, Han Solo och prinsessan Leia i förgrunden tillsammans med R2-D2. I bakgrunden Darth Vader, dödsstjärnan och en X-Wing. Det är en effektfull komposition som är liknar omslaget till spelet. Största skillnaden är att Luke, Han och Leia är mindre lyckade här. Det ser ut som att det är ett barn som ritat, prinsessan Leia har en ansikte som mest liknar en legogubbe. 

Precis innan spelet inleds vår vi höra en digitaliserad röst: May the Force be with you! Därefter kommer ledmotivet från filmen i en enkel SID-melodi. Star Wars är som redan nämnts från 1983 och det märks tydligt att man ännu inte lärt sig att utnyttja SID-chipet till fullo. Här använder man inte de tre chipens hela kapacitet utan har bara ett ljud på varje kanal. Senare lärde man sig att även använda den tomma platsen mellan tonerna till andra ljud vilket innebar att musiken blev mycket fylligare och lät som att det var fler kanaler än det faktiskt var. 

Star Wars har sina förtjänster, främst genom grafiken som på ett bra sätt konverterar vectorgrafiken från arkadspelet. Men det har också aspekter som är mindre bra. De största problemen är responsen på kontrollen och att siktet är långsamt, vilket gör det svårt att hinna skjuta ner anfallande TIE-fighters. På lemon64 får spelet 6,42 poäng. Detta var före Zzap!64 och DatorMagazin men det sammanvägda betyget utifrån tre andra tidningar, C&VG (Computers och Videogames), Personal Computer Games och TV Gamer blir 64 procent. För min egen del kan jag som jag redan skrivit se att spelet har sina förtjänster, men på det stora hela tycker jag inte att det är helt lyckat. Men med tanke på det enorma inflytande filmen har haft på filmbranschen och populärkulturen var det ändå roligt och att spela det. Eller snarare att ha spelat det.

Stjärnornas Krig och de efterföljande filmerna hade ett enormt genomslag på populärkulturen. Min dagmamma hade en son som hette Torgny och var några år äldre en mig. Han hade en stor samling med rymdlego, till och med moderskeppet. Ibland när Torgny var i skolan brukade jag och hans bror Tord smyga in i Torgnys rum bara för att titta på legot. Det var prydligt uppställt på en hylla och det vilade något andäktigt över det. Det var inte till för att leka med utan endast för att beskåda. Nu så här i efterhand vet jag att det inte var "riktigt" stjärnornas-krig-lego som tillverkades på licens, utan helt enkelt lego som hoppade på rymdhajpen som så många andra. Men i våra ögon var det Stjärnornas Krig och morderskeppet och Luke Skywalker som satt där i de mindre rymdskeppen med uppfällbara glastak och laserkanoner.

Om Joakim Thåström var ett fan av Stjärnornas Krig vet jag inte, men han valde i alla fall att kalla sitt nya band som uppstod i askan av Ebba Grön till Rymdimperiet, efter den andra filmen, Rymdimperiet slår tillbaka. Det var dock inget som uppskattades av filmbolaget och de fick se sig tvingade att ändrade namnet till Imperiet. Fast det var nog till det bättre. 

Till och med självaste James Bond lät sig luras in i denna rymdepok med en av de sämsta Bondfilmerna som gjorts, Moonraker (1979) som skrevs och filmades i rask takt efter succén med Star Wars. Egentligen var det tänkt att James Bond skulle återvända i Ur dödlig synvinkel, vilket framgår av eftertexten till Älskade Spion (1977) men den filmen fick vänta till 1981. Den som väntar på något gott som man brukar säga, Ur dödlig synvinkel betraktas ofta som en av Roger Moores bästa Bond-filmer.

Själv fick jag aldrig se filmerna eftersom jag var för liten och jag var oerhört avundsjuk på min äldre bror som fick se Jedins Återkomst medan jag fick nöja mig med Se upp, farsan är lös! Vem kommer ihåg den idag? Det var först i mitten av 1990-talet som jag såg dem. Jag kan väl inte påstå att jag tyckte de var fantastiska men ändå sevärda. Jag såg de även på bio när de visades igen inför de nya filmerna, episod 1-3. Tyvärr hade George Lucas lagt på digitala effekter vilket förvandlade dem till tramsiga Disneyfilmer. När man ser effekterna idag är de dessutom otroligt dåliga i jämförelse med dagens digitala teknik. Jag blev därför väldig glad när jag för en tid sedan hittade originalversionerna på VHS för fem kronor styck. Har sett den första och det var ett lyft att slippa de dåliga digitala effekterna.

Filmerna i all ära, men det finns även en radioteater som bygger på de tre första (episod 4-6). De producerades i samarbete med George Lucas och flera av filmskådespelarna medverkar även här, bland annat Mark Hamill som Luke Skywalker och Anthony Daniels som C-3PO. Den första serien (Star Wars) sändes i 13 avsnitt 1981, den andra (The Empire Strikes Back) sändes i 10 avsnitt 1983 och den sista (The Rerurn of the Jedi) i 6 avsnitt 1996. Eftersom den sammanlagda speltiden för radioteatern är betydligt längre än de tre filmernas får man mycket mer bakgrundsperspektiv. Den är välproducerad och väl värd att lyssna på.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Loading Screen med mindre lyckade porträtt

Ventilen i sikte

arkadspelet i både stående och sittande kabinett

Reklam för rymdlego i Fantomen 1982

Falklands 82 (C64)

Den andra april 1982 inleddes Falklandskriget då Argentinska styrkor invaderade och ockuperade ögruppen som ligger ungefär 60 mil utanför Argentinas kust. Det hade länge varit en konflikt mellan Argentina och Storbritannien om vem som skulle ha kontroll över ön och förhandlingar hade pågått sedan 1964 på uppmaning av FN. Argentina menade att ögruppen tillhörde dem sedan självständigheten från Spanien 1819 medan Storbritannien ansåg att det var deras eftersom de hade kontrollerat området sedan 1833. Kriget pågick i 74 dagar och slutade med Argentinas kapitulation den 14 juni, 907 döda och fortsatt överhöghet för Storbritannien. Argentinas förlust ledde även till militärjuntans avgång 1983 och införandet av demokrati i landet. 

Falklands 82 är ett strategispel från 1985 som bygger på denna händelse. Det är designat av John Bethell och utgivet av Personal Software Service (PSS) som publicerat många liknande spel, bland annat Theatre Europe, Battle for Midway, Okinawa och Iwo Jima. Du spelar de brittiska styrkorna medan datorn är de argentinska. 

Inledningsvis väljer du svårighetsgrad (1-5) och hur du vill disponera de 15 fartyg du har till ditt förfogande. Du kan få kanonunderstöd för landtrupperna eller flygunderstöd från hangarfartygen. Därefter ska du ta ställning till var du ska landsätta dina trupper. Det finns fyra platser att välja mellan och alla har sina för- respektive nackdelar vad gäller geografi och försvar. Argentinas försvar ser dock olika ut för varje spelsession vilket innebär att man inte vet var de har sina styrkor och vilket hamn som har det starkaste försvaret. När du fört dina styrkor i land ska du sedan avancera över ön till andra sidan. Bilden på skärmen visar under hela spelet en karta över de delar av Falklandsöarna där striderna pågick. 

En spelsession består av 25-30 drag beroende på svårighetsgrad och tar cirka två timmar. Ett drag utgörs av att förflytta dina trupper enligt din strategi samt utkämpa eldstrid. Inledningsvis kontrollerar du tio trupper som alla har olika förmågor. Vid det tionde draget får du förstärkning av ytterligare fem trupper om vädret tillåter. Du flyttar en trupp i taget och när du hanterar truppen får du information om vilken trupp det är, (alla var där under det riktiga kriget tre år tidigare), vad de har för attack- och försvarsstyrka, hur långt de kan ta sig under ett drag samt anfallsräckhåll, dvs hur nära du måste vara fienden för att kunna strida mot den. I de flesta fall behöver man vara precis intill men artilleritrupperna kan nå fienden från längre avstånd. Hur långt truppen kan förflyttas varierar beroende på terräng och utmattning.

Du har fyra order att välja mellan: anfall (om fienden är inom räckhåll), förflytta truppen, rekognoscera området eller inte göra något alls (pass). Det är endast två av trupperna som kan rekognosera, Special Boat Squadron (SBC) och Special Air Service (SAS). Det är en viktig del av krigföringen för att avslöja var fienden finns, Argentinas trupper alltid är osynliga tills du befinner dig alldeles intill dem eller då de går till anfall. SBC och SAS kan upptäcka dem på längre håll vilket innebär att du får mer tid till att planera striden och mobilisera de styrkor du behöver. 

Det är viktigt att vara strategisk när man förflyttar sina trupper så att man inte blockerar varandra. Man ger order till sina trupper i strikt turordning vilket innebär att man kan fastna bakom en annan trupp som inte ska förflyttas förrän efteråt. Varje drag kan ta en stund, det är mycket man ska göra och mycket att ta hänsyn till. När du anfaller kan du också få understöd av flyg och/eller fartygseld beroende på väder. Vid klart väder kan du få understöd av båda, vid dimma endast av fartygen och vid storm endast av flygen. 

Falkland 82 är ett spel jag velat sätta mig in i länge - ända sedan jag återupptäckte 64:an genom theC64 mini hösten 2019 - men jag har inte haft det tålamod som krävts. Det var mycket att läsa innan men det var det väl värt då det var ett riktigt bra strategispel. Ett spel som tilltalar mig: stillsamt, tyst och man kan ta det i sin egen takt. Att det är "turned-based" passar mig väldigt bra, jag är inte så förtjust i "real-time-strategy" eftersom jag upplever det som väldigt stressande. Tycker om att det är samma bild hela spelet, att ljudeffekterna är sparsamma (skottsalvor vid eldgivning, ett susande ljud följt av en explosion när stridflygen kommer) och att det inte är någon musik.

Jag har vid flera tillfällen skrivit om min egen regel: att bara skriva om spel jag har en fysisk kopia av. Men i mitt första inlägg skrev jag också att jag antagligen kommer att bryta regeln någon gång. Det här är ett sådant tillfälle. Falkland 82 var ett spel jag laddade hem alldeles i början. Minns inte hur eller var jag stötte på det första gången men jag tyckte att det verkade väldigt intressant. Jag har letat efter det på tradera och e-bay men har inte hittat det i originalutgåva. Vad jag vet har jag det inte på någon av mina piratkassetter eller disketter. Jag har dock inte gått igenom allt ännu så kanske dyker det upp så småningom. Men ännu så länge får jag spela det från min Kung-Fu Flash-cartridge.

Zzap!64 recenserade Falkland 82 i januarinumret 1986 och gav det endast 34 procent. Visserligen var det inte den katastrof de hade förväntat sig (kan det ha väckt debatt att man skulle göra ett spel på händelsen? Det hade trots allt bara gått tre år) men de tyckte att det var väldigt ytligt. På lemon64 får det inte heller särskilt bra betyg av de tretton personer som bedömt det, endast 5,15. Med den fjortonde rösten, dvs min, ökade det till 5,39. Enda recensionen som ger det godkänt är i Your Commodore som gav det 7 av 10. Själv tycker jag som sagt att det är ett riktigt bra strategispel. Som jag skrev så har jag länge velat spela det och jag blev inte besviken. 

En som blev mycket upprörd när den brittiska regeringen med Margreth Thatcher i spetsen bestämde sig för att med vapen ta tillbaka Falklandöarna var Roger Waters i Pink Floyd. Han förlorade sin pappa i andra världskriget innan han fyllt 1 år och det meningslösa lidandet i krig var ett tema som ständigt återkommit i hans låtar. Aldrig mera krig hade man sagt efter andra världskriget, vad hade hänt med den drömmen undrade han. Resultatet blev The Final Cut - a requiem for the postwar dream, den sista skivan han gjorde med Pink Floyd som släpptes 1983. Den inledande låten avslutas med följande rader: 

Should we shout, should we scream, 

what happened to the postwar dream? 

Oh Maggie, Maggie what did we do?

För fler inlägg, se innehållsförteckning

spelplanen under hela spelet

karta över falklandöarna, markerat där striderna pågick

omslaget till pink floyds skiva the final cut