Den andra april 1982 inleddes Falklandskriget då Argentinska styrkor invaderade och ockuperade ögruppen som ligger ungefär 60 mil utanför Argentinas kust. Det hade länge varit en konflikt mellan Argentina och Storbritannien om vem som skulle ha kontroll över ön och förhandlingar hade pågått sedan 1964 på uppmaning av FN. Argentina menade att ögruppen tillhörde dem sedan självständigheten från Spanien 1819 medan Storbritannien ansåg att det var deras eftersom de hade kontrollerat området sedan 1833. Kriget pågick i 74 dagar och slutade med Argentinas kapitulation den 14 juni, 907 döda och fortsatt överhöghet för Storbritannien. Argentinas förlust ledde även till militärjuntans avgång 1983 och införandet av demokrati i landet.
Falklands 82 är ett strategispel från 1985 som bygger på denna händelse. Det är designat av John Bethell och utgivet av Personal Software Service (PSS) som publicerat många liknande spel, bland annat Theatre Europe, Battle for Midway, Okinawa och Iwo Jima. Du spelar de brittiska styrkorna medan datorn är de argentinska.
Inledningsvis väljer du svårighetsgrad (1-5) och hur du vill disponera de 15 fartyg du har till ditt förfogande. Du kan få kanonunderstöd för landtrupperna eller flygunderstöd från hangarfartygen. Därefter ska du ta ställning till var du ska landsätta dina trupper. Det finns fyra platser att välja mellan och alla har sina för- respektive nackdelar vad gäller geografi och försvar. Argentinas försvar ser dock olika ut för varje spelsession vilket innebär att man inte vet var de har sina styrkor och vilket hamn som har det starkaste försvaret. När du fört dina styrkor i land ska du sedan avancera över ön till andra sidan. Bilden på skärmen visar under hela spelet en karta över de delar av Falklandsöarna där striderna pågick.
En spelsession består av 25-30 drag beroende på svårighetsgrad och tar cirka två timmar. Ett drag utgörs av att förflytta dina trupper enligt din strategi samt utkämpa eldstrid. Inledningsvis kontrollerar du tio trupper som alla har olika förmågor. Vid det tionde draget får du förstärkning av ytterligare fem trupper om vädret tillåter. Du flyttar en trupp i taget och när du hanterar truppen får du information om vilken trupp det är, (alla var där under det riktiga kriget tre år tidigare), vad de har för attack- och försvarsstyrka, hur långt de kan ta sig under ett drag samt anfallsräckhåll, dvs hur nära du måste vara fienden för att kunna strida mot den. I de flesta fall behöver man vara precis intill men artilleritrupperna kan nå fienden från längre avstånd. Hur långt truppen kan förflyttas varierar beroende på terräng och utmattning.
Du har fyra order att välja mellan: anfall (om fienden är inom räckhåll), förflytta truppen, rekognoscera området eller inte göra något alls (pass). Det är endast två av trupperna som kan rekognosera, Special Boat Squadron (SBC) och Special Air Service (SAS). Det är en viktig del av krigföringen för att avslöja var fienden finns, Argentinas trupper alltid är osynliga tills du befinner dig alldeles intill dem eller då de går till anfall. SBC och SAS kan upptäcka dem på längre håll vilket innebär att du får mer tid till att planera striden och mobilisera de styrkor du behöver.
Det är viktigt att vara strategisk när man förflyttar sina trupper så att man inte blockerar varandra. Man ger order till sina trupper i strikt turordning vilket innebär att man kan fastna bakom en annan trupp som inte ska förflyttas förrän efteråt. Varje drag kan ta en stund, det är mycket man ska göra och mycket att ta hänsyn till. När du anfaller kan du också få understöd av flyg och/eller fartygseld beroende på väder. Vid klart väder kan du få understöd av båda, vid dimma endast av fartygen och vid storm endast av flygen.
Falkland 82 är ett spel jag velat sätta mig in i länge - ända sedan jag återupptäckte 64:an genom theC64 mini hösten 2019 - men jag har inte haft det tålamod som krävts. Det var mycket att läsa innan men det var det väl värt då det var ett riktigt bra strategispel. Ett spel som tilltalar mig: stillsamt, tyst och man kan ta det i sin egen takt. Att det är "turned-based" passar mig väldigt bra, jag är inte så förtjust i "real-time-strategy" eftersom jag upplever det som väldigt stressande. Tycker om att det är samma bild hela spelet, att ljudeffekterna är sparsamma (skottsalvor vid eldgivning, ett susande ljud följt av en explosion när stridflygen kommer) och att det inte är någon musik.
Jag har vid flera tillfällen skrivit om min egen regel: att bara skriva om spel jag har en fysisk kopia av. Men i mitt första inlägg skrev jag också att jag antagligen kommer att bryta regeln någon gång. Det här är ett sådant tillfälle. Falkland 82 var ett spel jag laddade hem alldeles i början. Minns inte hur eller var jag stötte på det första gången men jag tyckte att det verkade väldigt intressant. Jag har letat efter det på tradera och e-bay men har inte hittat det i originalutgåva. Vad jag vet har jag det inte på någon av mina piratkassetter eller disketter. Jag har dock inte gått igenom allt ännu så kanske dyker det upp så småningom. Men ännu så länge får jag spela det från min Kung-Fu Flash-cartridge.
Zzap!64 recenserade Falkland 82 i januarinumret 1986 och gav det endast 34 procent. Visserligen var det inte den katastrof de hade förväntat sig (kan det ha väckt debatt att man skulle göra ett spel på händelsen? Det hade trots allt bara gått tre år) men de tyckte att det var väldigt ytligt. På lemon64 får det inte heller särskilt bra betyg av de tretton personer som bedömt det, endast 5,15. Med den fjortonde rösten, dvs min, ökade det till 5,39. Enda recensionen som ger det godkänt är i Your Commodore som gav det 7 av 10. Själv tycker jag som sagt att det är ett riktigt bra strategispel. Som jag skrev så har jag länge velat spela det och jag blev inte besviken.
En som blev mycket upprörd när den brittiska regeringen med Margreth Thatcher i spetsen bestämde sig för att med vapen ta tillbaka Falklandöarna var Roger Waters i Pink Floyd. Han förlorade sin pappa i andra världskriget innan han fyllt 1 år och det meningslösa lidandet i krig var ett tema som ständigt återkommit i hans låtar. Aldrig mera krig hade man sagt efter andra världskriget, vad hade hänt med den drömmen undrade han. Resultatet blev The Final Cut - a requiem for the postwar dream, den sista skivan han gjorde med Pink Floyd som släpptes 1983. Den inledande låten avslutas med följande rader:
För fler inlägg, se innehållsförteckning
_1982.jpg)
.JPG)
,%20red%202.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar