Asteroids (atari 2600)

Asteroids är som de flesta av Ataris tidiga utgivning ett av deras egna Arkadspel. Originalet blev en enorm succé när det släpptes 1979 och porteringen till Atari 2600 kom 1981. Det konverterades även till en mängd andra system som Ataris 8-bitarsdatorer (Atari 400 och 800) och Atari 7800 några år senare (1986). Utöver det finns mängder av kloner till andra system under andra namn som Mine Storm till Vectrex, Meteor Storm till ZX Spectrum och Asteroids in Space till Apple II. Bug-Byte Software gav 1982 ut en version till VIC 20 som jag återkommer till senare. Asteroids är ett spel som ständigt hittar nya plattformar och under 1990-talet fick Game Boy, Playstation och Windows sina respektive versioner. Och så har det fortsatt ändå fram till idag.

Idén är som alltid för de första arkadspelen och motsvarigheterna till första och andra generationens konsoler mycket enkel: man navigerar ett rymdskepp i ett asteroidbälte och ska undvika att träffas av dem genom att skjuta dem i mindre delar. Initialt behöver man inte förflytta sig då man kommer långt genom att vara kvar i centrum av bilden (där man börjar) och skjuta. När intensiteten ökar måste man dock förflytta sig och det finns två alternativ: att flyga undan med hjälp av getmotorn (joystick uppåt) eller eller använd hyperspace (joystick nedåt) vilket innebär att man slumpmässigt flyttas någon annanstans på skärmen. Hyperspace använder man bara om man inte har möjlighet att flyga undan eftersom man kan hamna mitt i en asteroidsvärm utan möjlighet att ta sig därifrån. Ställer man in konsolens svårighetsreglage på expert behöver man också ha koll på och beskjuta UFO:n som med jämna mellanrum dyker upp på skärmen. Till skillnad från asteroiderna som går sin bana oavsett var man själv befinner sig så flyger UFO:n medvetet mot en och lyckas man inte träffa dem blir man själv dödad.

Precis som arkadspelet blev hemversionen av Asterorids också en succé och betraktas idag som en en av de stora klassikerna till Atari 2600. Under årens lopp har det givits ut mängder av samlingar med klassiska atarispel till olika konsoler som Sega Mega Drive, olika generationer av Xbox och PlayStation och inte minns minikonsolen Atari Flashback (den 11:e i ordningen gavs ut i samband med Ataris 50-årsjubileum 2022). Oavsett vilken samling är i stort sett alltid Asteroids med. 

Asteroids är den första kassetten till Atari 2600 med ett microchip på 8kb. Brad Steward, som programmerat spelet, gjorde stora ansträngningar att komprimera det för att få plats på ett 4kb chip men lyckade inte. Till Atari 2600 har han förutom Asteroids programmerat Breakout och några mindre kända spel - Sky Patrol och Fire Fighter - för Imagic, ett av de företag som följde i Activisions fotspår genom att utveckla och ge ut spel på licens från Atari. Han programmerade även Star Wars - the Arcade Game till Atari 5200. 

Omslaget av Chris Kenyon går helt i linje med tonen Atari skapade genom Cliff Spohn och Combat: ett rymdskepp mitt i en asteroidsvärm som skjuter och just träffat en meteorit som exploderar i bilden. I ena hörnet en bit av jorden, gråa asteroid och olika storlekar. I övrigt mörkt blått, nästan svart med stjärnor i bakgrunden. Den är mycket effektfull och precis som spelet har en framträdande plats och betraktas av många som en av de främsta omslagen. 

Det här är ett spel jag haft länge, ett av de första jag köpte till min Atari 2600 eftersom det är en sådan klassiker. Men det är först nu jag börjat uppskatta det. Jag har alltid tyckt att det varit för svårt och stressigt vilket inneburit att jag aldrig riktigt försökt. För ett tag sedan köpte jag en handhållen retrogamingkonsol, Evercade. Till den ingick en cartridge med 20 atarispel varav Asteroids var ett och det var här jag började uppskatta det. Nu tycker jag att det är riktigt kul och har kört det en hel del sedan dess, även på den riktiga konsolen. Och jag har blivit bättre och kör inte längre på den första nivån! Till Evercade har jag även versionen till Atari 7800 vilken också den är mycket bra och spelmekaniskt betydligt närmare originalet.

Kärt barn har många namn och Asteroids som var ett älskat spel fick som redan nämnts många varianter med många olika namn. Kvalitén på dessa var som med allt annat skiftande och vissa av dem var av tämligen låg kvalitet. En av dessa dåliga varianter gavs ut av Bug-Byte till Vic 20 som jag nämnde inledningsvis, en mindre lyckad version som gjorde en ung Jeff Minter så rasande att han bestämde sig för att göra egna spel istället och grundade även Llamasoft för att ge ut sina spel. I både Vic 20- och C64-kretsar är han lite av en kultfigur som kanske mest är känd för  Gridrunner (1982) och Attack of the Mutant Camels (1983) samt uppföljaren Revenge of the Mutant Camels - en klonad version av Star Wars: the Empire Strikes Back till Atari 2600. En bra klon dessutom, till skillnad från Bug-Bytes portering av Asteroids. Jag har spelat det själv och kan bara instämma med den unge Minter, det är riktigt dåligt!

Både Jeff Minter och hans företag Llamasoft är aktiva ännu idag och gör spel till både iOS, Android och Sony PlayStation. Enligt Wikipeda bor han i Wales tillsammans med sin partner Ivan, fyra får, två llamor och en hund.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Omslagsbild av Brad Steward

Skärmavbildning från Atari 2600 med 

rymdskeppet i centrum av bilden

Arkadspelet från 1979 i stående kabinett

Tubular Bells (C64)

1973 släpptes Tubular Bells av den då 20-åriga Mike Oldfield. Skivan blev en succé som ingen hade väntat sig, vare sig Mike Oldfield själv eller Richard Branson som grundat skivbolaget Virgins Records för att kunna ge ut skivan. De hade försökt sälja in den på flera bolag utan framgång men nu kom den istället att lägga grunden för Virgins fortsatta verksamhet, som under 1980-talet växte till att omfatta betydligt mer än musik. Bland annat gav man videospel genom Virgin Games (exemplevis Continental Cirkus) som är den del av bolaget som berör den här bloggen mest, men Branson startade även ett flygbolag. 

Det inledande musikstycket kom att bli ledmotivet till biosuccén Exorcisten från samma år med Max von Sydow i rollen som präst vars uppgift är att fördriva djävulen ur den besatta flickan. Detta kom förstås att sprida musiken än mer och skivan kom snart att betraktas som en klassiker. 1986 släpptes Commodore 64-versionen.

Detta är inget spel i egentlig mening utan en digital version av skivan men med interaktiva element. Konceptet är enkelt: samtidigt med musiken bildas mönster i olika färger och former, som ett kalejdoskop vilket anpassar sig efter musiken. Mer exakt kan man beskriva mönstren som en tidig version av de  klassiska skärmsläckarna på PC-datorer från början av 2000-talet, med geometriska former som flyter fram över skärmen. De interaktiva elementet består av att du kan påverka form, färg och symmetri samt om förändringen ska ske slumpmässigt eller i cykler. Musiken följer troget skivan men det är en förkortad version på knappt 24 minuter istället för skivans 50 minuter. 

Spelet - eller snare programmet - är utgivet av CRL som även gett ut Derby Day och Handicap Golf vilka jag tidigare skrivit om. Det är mycket kring denna utgivning som är oklart förutom vilka som står bakom musiken: Graham Jarvis och Rob Hartshorne. Utöver Tubular Bells har de gjort musiken till flera spel utgivna av CRL, bland annat Blade Runner med en välgjord version av Vangelis filmmusik. Spelet däremot är inget vidare. Det framkommer inte vem som ligger bakom grafiken förutom att det är någon som kallar sig JON och en till som uppges vara okänd. Dessa tämligen anonyma programmerare har även gjort grafiken till Basil - the Great Mouse Detective om informationen på Game Base 64 stämmer.

Enligt Wikipedia ska Mike Oldfield själv ha varit involverad i projektet, men det anges ingen källa och jag har heller inte hittat informationen någon annanstans där man inte hänvisas tillbaka till Wikipedia. Men jag har svårt att tro att någon skulle kunna ge ut musiken utan hans tillstånd, så det låter ju rimligt att han på ett eller annat sätt varit involverad. Åtminstone informerad. 

Med tanke på att 64:an bara har tre ljudkanaler torde det inte vara det lättaste att göra en C64-version av Tubular Bells som är inspelad på en 16-kanalsstudio. Och helt perfekt är det förstås inte om man jämför med originalet. Men det är ändå en på många plan trogen version även om ljudbilden är torftig. Det finns en hel del annan musik till 64:an som är betydligt fylligare, exempelvis Commando och Ghosts 'n Goblins.

Trots den torftiga och ganska tunna ljudbilden kan jag inte låta bli att uppskatta det. Dels för att jag tycker om skivan (även om Ommadawn från 1975 är bättre enligt min mening), men även för ambitionen. Det är en storslagen idé att försöka överföra en ljudmässigt fullmatat skiva till en dator med tre ljudkanaler. Mönstren på skärmen är också trevliga, jag har alltid uppskattat kalejdoskop så det är mycket som faller mig i smaken. Likaså var jag barnsligt förtjust i skärmsläckarna jag tidigare nämnde. 2001 köpte jag min första PC, innan hade jag haft en Macintosh Powerbook 190 med svartvit skärm utan skärmsläckare. Med PC:n satt jag ofta, åtminstone i början, och bara tittade på det hypnotiska mönstret. 

Mottagandet var inte översvallande,  men inte så mycket för att det var dåligt utan för att konceptet helt enkelt inte höll längden, vilket var något Zzap64 konstaterade: man tröttnar ganska snabbt eftersom det inte är så mycket att göra mer än att påverka mönsterbildningen.

Utgångspunkten för bloggen är ju att skriva om min egen samling men med vissa undantag. Det här är ett sådan undantag, precis som Falkland 82. Sålunda har jag inte laddad in detta från kassett eller diskett utan från en d64-fil från Kung-Fu Flash. Det är ingen titel som ofta dyker upp på auktionssidorna vilket gör en del med priset. När jag arbetade med denna text hittade jag ett exemplar på eBay med ett utgångspris på 130 pund, vilket i svenska kronor motsvarar cirka 1700 kronor i dagens växelkurs. Falkland 82 ligger ute för runt tusenlappen. Hurvida de kommer att få sålt spelen till dessa priser vet jag förstås inte. Men det är nog inte omöjligt.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

skivomslaget från 1973

annons på eBay med ett pris på £130