måndag 1 januari 2024

The Secret Diary of Adrian Mole (C64)


The Secret Diary of Adrian Mole, aged 13 ¾ från 1985 bygger på boken med samma namn som kom ut tre år tidigare. Den är skriven av Susan Townsend och handlar om den snart 14-åriga Adrian Moles dagliga liv. Historien berättas genom Adrians dagboksanteckningar där han skriver om sin familj, skolan, kompisar och flickan han är förälskad i, Pandora. Och tankar på vem han själv är. Helt enkelt om sådant som upptar en tonårings tankar.  

I England blev boken en stor succé och är där något av en moderna klassiker som också fick flera uppföljare. Den översattes till svenska med titeln Min hemliga dagbok - Adrian 13 ¾ år men här har den haft en mer undanskymd plats och idag är det väl inte många som kommer ihåg den. Samma år som spelet kom gjorde BBC en TV-serie som även visats på SVT vid ett par tillfällen, första gången 1987.

Jag har inte läst boken, men så vitt jag förstår följer spelet boken väldigt troget. Det är ett textbaserat spel med grafiska inslag som kompletterar texten, men framför allt handlar det om att läsa. Utan att ha undersökt saken närmare utgår jag ifrån att det i mångt och mycket är taget direkt ur boken. Dagboksantecknarna är ibland kortare kommentarer, som att han fått en finne på haken, att radio 4 sänder en radioteater om poeter i vallgravarna under första världskriget och korta tankar om sig själv, exempelvis att han är på väg att bli intellektuell: "I think I am turning into an intellectual. It must be all the worry"

Det första vi får läsa är hans nyårslöften där han lovar att hjälpa blinda människor över gatan, att han ska hänga upp sina byxor, inte börja röka, sluta klämma sina finnar och försöka få alla att tycka om honom. Och det är det sista löftet som blir målet för spelet, att få Adrian att bli omtyckt och uppskattad av så många som möjligt. Adrian ställs inför olika val som man ska ta ställning till och beroende på vad man gör för val av de erbjudna alternativen ökar eller minskar hans popularitet. Varje vecka får man veta hur det går mätt i procent av människorna i hans omgivning som gillar honom. Han börjar på fyrtio.

Spelet i uppdelat i fyra delar där varje kvartal utgör en del. Det tar cirka 45 minuter att spela ett kvartal. Vill man ta en paus går det att spara när man är klar med ett kvartal och innan man börjar på det nya. 

På det stora hela tycker jag att The Secret Diary of Adrian Mole är ett bra spel. Berättelsen är väldigt underhållande och engagerar, man vill hjälpa honom att nå sitt må. I mångt och mycket är det som att läsa boken fast man får vara med och bestämma hur han ska göra i olika situationer. Det är således ett lugnt och kontemplativt spel eftersom man mest läser. Och det är helt utan ljudeffekter vilket än mer skapar en bokupplevelse. Och Som jag nämnt i flera andra inlägg tycker jag om tysta spel som man tar i sin egen takt. Jag är dock inte helt säker på hur mycket de val man gör verkligen påverkar på sikt. Jag har kört spelet några gånger vid det här laget och även om man väljer olika svarsalternativ hamnar man efter ett tag på samma plats, oavsett vad man svarat. Spelet fick en uppföljare i The Growing Pain of Adrian Mole som jag har men ännu inte testat.

Jag tror inte att detta är ett spel man laddar in speciellt ofta, troligare kör man det några gånger och sedan är man nöjd. Som när man läser en bok eller ser en film. Jag kan absolut läsa om en bok och se en film fler gånger, men du brukar gå några år mellan tillfällena. Kanske är det så enkelt som att det är berättelsen som är den största behållningen. Men man kan ju också köra det med en annan målsättning, vilket de föreslår i manualen: att få Adrian så impopulär som möjligt.

Jag har som sagt inte läst boken och heller inte sett serien, förutom ett par avsnitt när den gick på TV. Men där är det några scener som verkligen fastnat och jag minns att jag skrattade otroligt mycket av igenkänning. Och när jag spelat blir jag sugen på att läsa boken och se TV-serien (som i skrivande stund finns att se på Youtube).

The Secret Diary of Adrian Mole fick fina recensioner när det kom. Commodore User gav det 4 av 5 möjliga och Zzap!64 gav det 75 procent och skrev att det var ett väldesignat spel. På Lemon64 får det 6,5 poäng, vilket stämmer ganska bra med min egen uppfattning när man tar spelets varaktighet i beaktande. Första gången jag spelade tyckte jag att det var väldigt bra men det var inte lika kul andra och tredje gången.

Susan Townsend avled 2014 vid en ålder av 68 år. Hon hade då skrivit åtta böcker om Adrian Moles där han i de senare böckerna vuxen. Den sista utkom 2009. 


För fler inlägg, se innehållsförteckning







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

F-Zero (snes)

Jag kan inte säga att jag spelar på min Supernintendo särskilt ofta. Den främsta anledningen beror antagligen på att jag inte har så många o...