Microprose Soccer (C64)

Det finns ett antal spel som verkligen gjort intryck och fastnat i mitt minne. Under de 25 år jag knappt spelade alls fanns de alltid med som fina minnen från en svunnen tid. Ett av dem var MicroProse Soccer, utvecklat av Sensible Software och utgivet av MicroProse 1988. 

Det var bara en slump att vi började spela det den där sommaren 1989. Vi hade precis flyttat tillbaka till Gotland från det lilla samhället i Dalsland där vi bott i de senaste fyra åren. Det var ett stort hus byggt i början på 1900-talet och vi hade hela övervåningen för oss själva. Men det var inte där vi hängde utan nere i vardagsrummet framför TV:n och en Commodore 64 som jag lånat av min pappa tillsammans med ett gäng kassetter med piratkopierade spel. Ingen av oss hade hört talas om spelet, men vi gillade fotoboll och laddade in det. Och där fastnade vi.

Det går att spela vänskapsmatch, ligaspel eller VM. Vi spelade VM som var upplagt på samma sätt som det riktiga världsmästerskapet. 24 lag i sex grupper, fyra lag i varje grupp. De två första i varje grupp samt de fyra bästa tredjeplacerade lagen gick vidare till slutspel. Jag vet inte hur mycket vi spelade, men det var mycket. Mer än vad min mamma skulle ha tyckt om ifall hon varit hemma. Men vi var ensamma på dagarna och kunde lägga upp tiden enligt våra egna önskemål och göra precis vad vi ville.

MicroProse Soccer var det mest avancerade fotbollsspelet när det gavs ut. Vyn är rakt uppifrån och man ser ungefär en fjärdedel av planen i taget. Förutom att man spelar med både hörnor, inspark och inkast kan man variera styrkan på skotten, lobba och skruva bollen. Dessutom kan vädret förändras under matchens gång så att det både regnar och åskar.  Och som bonus visas även målen i repris: först spolas bandet tillbaka som på en gammal VHS-kassett där bilden ofta blev svartvit och flimrande under bildspolningen. Sedan får man se målet igen innan det är dags för avspark. Vissa lag är bättre och således svårare att besegra som Spanien, Italien, Västtyskland och Brasilien. Andra lag, exempelvis Kamerun och Japan, är lättare. Och så finns det förstås ett antal lag som ligger däremellan som Sverige, Ungern och Danmark. 

MicroProse Soccer fick fina recensioner till de flesta system som det släpptes till och Zzap64! gav det 90 procent när det recenserades i februarinumret 1989. När det tre år senare gavs ut i en budgetutgåva, vilket var vanligt när spelet hade några år på nacken, fick det 97 procent (priset var en del av bedömningen, lågt pris lika med mer spel för pengarna). Att det är ett spel som många minns och som fortfarande håller visar betyget på Lemon64, som grundar sig på fler än 300 betygsättare, vilket är ovanligt många. I skrivande stund är det 8,58. 

Den där sommaren för så många år sedan spelade vi som besatta. Men det var ett lag som ingen av oss lyckades besegra: Uruguay. Uruguay dominerade världsfotbollen under första halvan av 1900-talet och vann OS 1924 och 1928 samt VM 1930 och 1950. Men 1988, när spelet släpptes, var det inget land som utmärkte sig. Varför just Uruguay var så svåra att vinna mot var en gåta vi inte lyckades lösa. Men det gjorde ju ingen skillnad, de var omöjliga att slå. 

När sommaren började lida mot sitt slut hade mina kusiner åkt hem men jag fortsatte att spela på egen hand. Jag blev allt bättre och efter många förluster var det dags att möta Uruguay igen, för vilken gång i ordningen minns jag förstås inte. Men jag spelade mycket bra och när det blåstes för halvlek stod det fortfarande 0-0. Det hade aldrig hänt tidigare. Jag fortsatte att spela bra även i andra halvlek och lyckades hålla de borta från mitt mål. Sekunderna tickade sakta neråt och jag var på väg mot det bästa resultatet någonsin: oavgjort. Men alldeles mot slutet lyckas de ta sig igenom mitt försvar och med en sekund kvar av matchen sätter de det första och enda målet. Hade någon varit hemma hade de fått höra ett skrik av ilska och en kraftig spark i väggen som fick en tavla på andra sidan att ramla ner. 

Jag hade ett jäkla humör när jag spelade datorspel på den tiden och detta är ju ingen vacker historia om jag vill måla mig själv i skimrande färger. Men ärlighet varar längst har jag hört.

För fler inlägg, se innehållsförteckning