Res in i framtiden! (reklam)

Reklam för Statoil i en fantomentidning 1988. Nummer 13 närmare bestämt. Statoil har funnits i Sverige i snart två år och nu är det dags att locka framtidens kunder genom att utlysa en tävling: Res in i framtiden! 2000 fantastiska priser att vinna! Det är inte annonsen som är intressant, den är tämligen blek. Mycket text och trista bilder, inga att sugas in i, inga som triggar drömmar och fantasi. Det som intresserar mig är priserna, de är så på pricken rätt i tiden utifrån vad många faktiskt drömde och fantiserade om. Disney World i USA, Legoland och en Commodore 64 med diskettstation och monitor. Jag har tidigare skrivit om min stora önskan om en egen dator, men trots det tror jag ändå att jag hade rangordnat priserna likadant. Åtminstone om jag tänker tillbaka på mitt tolvåriga jag.

Disney World och Disneyland var verkligen platser som vi drömde om att åka till, som vi pratade om. Med oss menar jag i första hand mig själv, min äldre bror och vår kusin. Men jag är tämligen övertygad om att vi inte var ensamma om detta. Första gången jag som femåring var på bio såg jag Aristocats och jag älskade Disney. Inga andra tecknade filmer var bättre animerade än de. Varje söndag bänkade vi oss framför Disneytajm med Lasse Åberg, där han visade de gamla pärlorna från 1930- och 1940-talet. Han berättade också om filmernas tillkomst och anekdoter runtom dem. En scen visade han om och om igen, hur Kalle blir lurad av sin häst som klätt ut sig till en tjur. Programmen avslutades alltid med Zorro, en svartvit TV-serie från 1950-talet och efter det fick man se Lasse Åberg göra honnör med orden Saludos Amigos! och kasta sig genom väggen för att lämna ett hål format efter honom själv.

Lasse Åberg i Disneytajm 1987

Legoland var också en plats som jag drömde om att åka till, framför mig såg jag en hel stad av lego som mina egna byggen bleknade inför. Hela mitt liv hade jag byggt med lego, det var en av mina absoluta sysselsättningar. Det och leksaksbilar samt cowboys och indianer i små plastfigurer. Julen 1981 eller 1982 fick jag och min bror en gemensam julkapp, den gula legoborgen. Det var den allra första som lego lanserade i sin riddarserie. 

Den första borgen i gult såldes mellan 1978-1983

Inför julen 1984 blev jag lovad den nya gråa om jag sparade ihop 100 kronor själv. Den kostade 400 kronor om jag minns rätt och jag lyckades, vilket var ganska imponerande med tanke på att jag hade 10 kronor i veckopeng. På julaftonsmorgonen vaknade jag tidigt och som traditionen bjöd låg ett paket i änden av sängen. Ivrigt rev jag upp det och som jag redan räknat ut låg den där. Den gråa borgen i sin stora box. Jag var åtta år och kunde inte läsa ritningen själv och fick vänta på att min bror skulle vakna. Det blev en lång väntan, han bara sov och verkade inte alls brydd över att det var julafton. Till sist vaknade han i alla fall och fick syn på sitt paket. Med förväntan i blicken öppnade han det försiktigt men besvikelsen var stor när han såg vad det var, han liksom sjönk ihop när han med sänkt stämma kommenterade innehållet: ett par byxor. Orättvist kan tyckas, men det var en väl uttänkt plan av mamma som ville vara säker på att vi skulle bygga borgen tillsammans. Hela dagen byggde vi och inte ens när kvällen närmade sig och det var dags för julklappsutdelning var vi klara. Spänningen och den ibland olidliga väntan försvann i byggandet som främst min bror stod för, det var ju han som kunde läsa ritningen. Men det var lika roligt att sitta bredvid. 

Den gråa borgen från 1984

Och så var det tredjepriset, en Commodore 64. Jag har redan sagt hur mycket jag ville ha en. Jag drömde om det och var avundsjuk på mina kompisar som hade en. Som när som helst kunde ladda in ett något från sina piratkopierade kassetter. Men jag fick aldrig någon utan fick nöja mig med att spela hos kompisarna. Det skulle dröja över 30 år innan jag fick en egen. 

Men avslutningsvis tillbaka till annonsens avsändare, Statoil som etablerade sig i Sverige genom att ta över Esso. Esso var min favoritmack, varför jag nu hade en sådan. Antagligen var det deras häftiga logga. Min pappa brukade tanka där och ibland köpte han deras kassettband med musik, reklam och roliga sketcher. Som den om damen som kom in till stationen för att byta oljesticka och fick frågan av expediten om det gamla var trasig. Nej då, svarar hon, men det når inte ner till oljan längre! Jag har inte sett kassetterna sedan dess och för en tid sedan köpte jag en på loppis av ren och skär nostalgi. Minns dem så tydligt, lättklädda tjejer på omslaget och den häftiga loggan på vit botten, röd text med det karaktäristiska E:et och en blå ellips runtom. Det var precis så den såg ut, kassetten jag hittade i en loppisbutik. Den var inte vidare bra med låtar som La De Swinge, Bra Vibrationer och Piccadilly Circus utan originalartisterna. Dåliga kopior av de senaste hitsen som var så vanligt på den tiden. Så den måste jag förstås behålla!

Och en sista fråga: vem vann tävlingen och hur såg framtidens bensinstation ut?

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Esso Music Party 43 - helt utan originalartister!

Guy Williams som Zorro i Disney's serie (1957-59)

Out of the night, when the full moon i bright

Comes a horseman known as Zorro

This bold renegade, carves a "Z" with his blade

A "Z" that stand for Zorro

Zorro, the fox so cunning and free

Zorro, who makes the sign of the Z

He is polite, but the wicked take flight

When they catch the sight of Zorro

He's friend of the weak, and the poor and the meek

This very unique Senior Zorro

Zorro, the fox so cunning and free

Zorro, who makes the sign of the Z