gammelgaming: Klondyke (brädspel)

Sensommaren 1896 hittade en man vid namn Skookum Jim guld i närheten av Klondykefloden, Alaska. Nyheten spred sig snabbt och lockade till sig fler lycksökare. 1898 hade 40 000 personer bosatt sig längs floden där tidigare bara ursprungsbefolkningen rört sig. Under de få år guldrushen pågick utvandrade omkring 100 000 människor till Alaska i hopp om att finna guld, men de flesta fick återvända hem fattiga och utblottade. Vid sekelskiftet 1900 var guldrushen över.

Det är i denna historia som Algas Klondyke tar avstamp i. Det är ett familjespel som går ut på att utforska Alaskas ödemarker i jakten på guld och den som först sparar ihop 2000 dollar eller har mest pengar vid spelets slut vinner.

Spelplanen består av en karta över Alaska med olika rutter markerade. Längs med rutterna finns det 25 röda punkter där man placerar händelsebrickor, först en svart och över den en grön. Därefter slår man med tärning och går med sin spelpjäs längs med rutterna. Genom att vända på de brickor man passerar - samtliga gröna måste vändas innan man kan påbörja de svarta - möter man "många överraskningar" för att använda regelhäftets formulering.

Spelplanen med brickor och pjäser

Det finns det sammantaget 13 olika "överraskningar" av olika karaktär, både bra och dåliga. Helst vill man förstås hitta guld, vilket man kan göra i både mindre och större kvantitet men man möter också björnar, vargar, snöstormar och rövare. Utöver det kan behöva vada över vatten och ha sönder hackan som är så livsviktig i sökandet efter guldfynden. Råkar man ut för elände behöver man oftast stå över ett kast men då gånger man stött på björn eller varg får man efteråt betalt för skinnet. Inte bara dåligt med andra ord.

När en spelare samlat ihop 2000 dollar genom guldfynd, björn- och varghudar ska denne skynda sig hem och förhoppningsvis kommer han eller hon i mål helskinnad med pengarna i behåll. Det är dock ingen garanti att man vinner bara för att man är först att komma upp i 2000 dollar. Under de svarta brickorna finns det ett brev som innebär ett arv som överstiger guldfynden, varför man vinner om man kommer före den som samlat ihop mest pengar

Spelet är utformat av den finländska designer Jukka Veistola (1946-2017) och gavs ut av Alga 1980. Generellt kan man säga att det är mycket likt Den Försvunna Diamanten, också det ett spel som uppfunnits i Finland. Spelplanen är utformad på samma sätt och spelmekaniken likaså. Det kan dock svänga mer i Klondyke än i Den Försvunna Diamanten. Det är som jag redan skrivit, inte säkert att man vinner bara för att man fått ihop 2000 dollar påbörjat rutten hemåt.

Jukka Veistola (1946-2017), grafiker och designer.

Utförandet är mycket tilltalande med en spännande bild på boxen. Spelplanen är stor med ett format på 84x54 cm som i än högre grad lockar ut spelaren på äventyr. Första gången spelade jag själv och fick intrycket av att det var ett mysigt familjespel som till 95 procent bestod av tur. Andra gången spelade jag min 16-åriga son som lite motvilligt ställde upp som testspelare, men det tog inte lång stund förrän vi både var mycket engagerade. Tiden gick fort och jag skulle tippa på att det tog 30-40 minuter att spela en omgång, missade att titta på klockan när vi började.

Vi hade tämligen samma uppfattning om Klondyke som en rolig variant av Den Försvunna Diamanten, intensivt, spännande och oförutsägbart då det kan vända snabbt. Händelsebrickorna kanske var väl ensidiga och spelet hade vunnit på att variera dem mer, framför allt vad gäller de negativa överraskningarna som i stort sett alltid innebar att man skulle stå över ett kast.

Några av de "överraskningar" man kan stöta på

Jag tyckte som sagt att det var ett bra spel redan när jag testade det på egen hand, vilket jag alltid gör första gången jag spelar, men att det skulle vara så spännande och engagerande som det blev när jag fick en motspelare hade jag inte förväntat mig. Och jag måste nog backa på påståendet om 95 procent tur, 85 procent tur och 15 procent strategi ligger nog närmare sanningen.

Jag köpte det på min lokala loppis för 20 kronor, vilket det var väl värt. Hade jag köpt det i butiken när det var nytt hade jag fått betala 56,50, vilket framgick av att den gamla prislappen fortfarande satt var. Det var inhandlat på Varmans, vilket verkar ha varit ett varuhus i Mariehamn på Åland. Men helt säker är jag inte.

Det kan som avslutning vara på sin plats att påpeka att guldrushen till Klondyke inte ägde rum 1849 som texten på boxen slår fast - Alaska Klondyke Goldrush 1849 - utan 1896-1900 som jag skrev i inledningen. Den stora guldrushen i Kalifornien inträffade däremot 1848-49, så jag antar att det skett en sammanblandning.

För fler inlägg, se innehållsförteckning